...besöker Åbo konstmuseum och utställningen med Esko Männikkö juli 2014

Utställningen med Esko Männikkö är den första i Finland och är en omfattande retrospektiv helhet av konstnärens framgångsrika karriär.

Fotgrafierna är alla individuellt inramade och hängda för att skapa en visuell upplevelse utan kronologi eller kategorisk indelning. Och det verkar vara Eskos avsikt; att betraktaren själv får fundera lite mer kring bilderna och själv hitta samband och utmaningar. Om alla statyerna hängde bredvid varandra i ett rum och djuren i ett annat skulle det hela vara lite för lätt och inte rättvist spegla konstnären och hans väsen. Och det är just känslan av att ha fått dela detta väsen, hans kynne och erfarenhet som gör att jag bär med mig en egen erfarenhet när jag lämnar muséet.

Sin stora internationella publik vann han med sina bilder på människor porträtterade på den Finländska landsbygden. Bilder som väckte starka känslor på grund av sin ärlighet och närhet till någonting som inte alla ville förknippas med. Är detta representativt för Finland?

Debatten suddade ut kärleken i bilderna och det förtroende Esko fått av dessa människor. En konflikt uppstod när bilderna användes i syften som han inte hade räknat med och han kände att hans bilder kunde påverka dessa människor på ett sätt som han inte kunde förlika sig med. Av respekt slutade Esko att fotografera människor över huvud taget under en tid och började leta mänskliga avtryck istället, berättar vår guide på muséet. Övergivna hus, belysningsstolpar och bilvrak utvecklades till ett behov av att närma sig mänsklig gestaltning genom statyer, mumier och djur i bur. Ralf Sandell på Finska Yle intervjuade Esko i samband med utställningsturnén Time Flies:

- Det krävs ett lite annat sätt att jobba på när det gäller att fotografera människor, en staty behöver man liksom inte hitta på så mycket att säga åt, förklarar Männikkö, som med kännspak karg humor tycks mena att det sociala umgänget människor emellan kan vara lite jobbigare än att ha med döda ting att göra.

 

Världen uppenbarar sig för oss som olika slags berättelser: det vi ser, upplever och minns, det vi drömmer om blir till berättelser, och också hela vår västerländska kultur grundar sig på berättelser. Samlade verk presenterar arbeten ur Åbo konstmuseums samling med utgångspunkt i berättelsetemat. Utställda är ett hundratal verk som representerar både den äldre konstens litterära favoritteman och mer personliga berättare inom nutidskonsten. Utställningen visar hur välkända berättelser och litterära gestalter lever inom bildkonsten och hurdana nya och okända historier konstnärerna berättar. Betraktaren gör en upptäcktsfärd såväl bland museets verk som i sin egen fantasi. Hängningen har gjorts så, att 1800-talet möter 2000-talet och gamla klassiker förenas med nyare förvärv ur samlingen.

Beskrivningen är hämtad från Åbo konstmuseums hemsida.

Ovan verk av från vänster Hannaleena Heiska och Päiviö Pyöttiälä. Tyvärr minns jag inte konstnärens namn på verket nedan. Om du känner till vem som målat tavlan får du gärna kontakta mig på min e-postadress.

Ovan från vänster Ismo Kajanders iögonfallande beskrivning av kvinnlig smärta (egen tolkning) och till höger detaljer från utställningen/installationen Pomp and Ceremony – Shades of Skin. En utställning av den danska konstnärsgruppen Hesselholdt & Mejlvang 16 maj – 14 september 2014. Gruppen bildades 1999 i Köpenhamn och består av Sofie Hesselholdt och Vibeke Mejlvang. Nedan konstnären Miikka Vaskola som är representerad med flera verk på muséet.

© 2014 Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET